Frihet

Om inte allt hände på samma gång, och om man kunde tyda sina känslor, och om livet vore lite mindre komplicerat - då skulle allt vara så himla bra!

Just nu uppfylls inget av de kraven så jag känner väl att allt inte är på topp helt enkelt.
Jag skulle behöva sånt här nu:









Frihet liksom.

Och när nån erbjuder mig det en stund, när nån är omtänksam, om någon säger att den bryr sig då gråter jag.
Va? Borde jag inte bli lycklig? Säga tack så mycket, det var snällt.
Jag blir tacksam, verkligen, men jag känner mig som en riktigt jävla dålig människa som inte kan ta hand om mig själv och äsch, jag vet inte. Men jag gråter i alla fall floder när folk är snälla mot mig, och jag får skuldkänslor för det.

Det är väl spurten. Det är spurt på allt den här tiden på året.
Nu ska jag spurta mot att bli mitt vanliga glada jag. Jag saknar det.

Kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0