synkoper

Jag trampar fram i snön som liksom försvinner under fötterna och gör så att det tar dubbelt så lång tid att komma dit man ska. Tänker att jag kunde lika gärna fortsätta till dig när jag ändå är ute. Eller när jag tänker efter kanske jag ska sätta på mig lite mer kläder först. Jag har aldrig gått så långt förut. Jag är för förnuftig. Det är dumt, för om jag vore lite oförnuftigare och gick 7 mil i snö och kyla skulle jag få träffa dig. Och du skulle värma mig.



Jag skulle berätta allt för dig som jag bara vågat skriva ner förut.
Och vi skulle smaka på varandras läppar.



Möta våren i paris.
Du vet hur jag alltid längtar bort.
Vi kunde hyra ett rum som vi aldrig var i för
vi skulle bara sitta på parkbänkar och
hålla om varandra genom stan.



Somna under stjärnorna.

Det är så himla synd att jag är förnuftig.