synkoper

Det var fint. I Frankrike. Baguetterna var goda, och croissanterna och marängerna och crèpesen, och antlanten var vacker och stor och mäktig och inte alls så kall som jag trodde. Orterna längs kusten var söta och små och hade hamnar och pirer där man kunde se solen gå ner i havet på en tesalong. Sanden var varm och fin och snygga pojkar kitesurfade om kvällarna.

Men när det var dags att åka längtade jag nästan hem. Jag tror det var första gången, utom när min pappa blev sjuk på en flygplats en gång. Det var också fint. Hemlängtan.