synkoper

Jag fick en sån längtan att sätta mig i fören på en båt och bara åka någonstans långt bort. Få saltvatten i håret och fräknar på näsan. Ta dykcert kanske, det har jag alltid velat ha.

Men sen är det en annan sak som skymmer allt annat.

Till helgen finns det en liten chans att jag får träffa en pojke som jag har velat ha lika länge som jag har känt honom. Han gör så att mitt hjärta slår i 300bpm och det drar alltid lite i magen när jag tänker på honom. Jag har liksom trängt undan något och gjort en plats för honom typ bredvid hjärtat, och där finns det alltid ett sug, en vilja att vara nära.

Vet han? Nej.

Om vi inte ses nu i helgen så kommer vi antagligen inte ses förrän juni.

Och jag hittade ett mejl till en annan pojke skrivet den 21 dec 09:

ok.
nu är det såhär att det blev väldigt fel där på åhléns, precis som det har blivit fel varje gång vi har träffats det senaste ett och ett halva året. utom den gången vi var tvungna. och du luktade fortfarande likadant, och jag saknar den lukten, och jag kommer aldrig våga skicka det här mejlet men jag vill bara veta: kände du dig lika tvungen då innan det blev såhär?

hejdå( sa vi aldrig då, det kanske hade varit lättare med ett avslut).

Vågade jag skicka det? Nej.

För övrigt har jag haft jättefina skiddagar, och nu ska jag planera vad jag ska ha på mig om om om jag får träffa honom i helgen.

Kram