synkoper

Who will love you? Who will fight? Who will fall far behind?

Livet är bra. Jag är trött efter en av de gladaste dagarna på länge. Avslutar med jordgubbscheesecake och njuter lite av att må som jag gör.

Vill lyssna på havet i en snäcka. Om ett par veckor kan jag lyssna på havet på riktigt. Då ska jag gå i sanden i solen och på små kullerstensgator, och jag ska äta croissant till frukost och skriva nya sånger. Men innan det får solen skina mycket på mig här hemma så jag kan grilla efter jobbet med mina fina vänner på bryggan.

Ha tålamod. Än har jag inte tagit nån bild till headern men det kommer.

Två veckor senare är allt klart. Nästan. Jag sket i vissa saker, men det löser sig till hösten. Det var lite jobbigt på slutet men nu har jag lov så det har jag glömt. På hela sommaren kommer inte ett enda inlägg handla om skolan!

Just nu jobbar jag. Ett soft jobb med kul människor i tre veckor. Kommunalt är det med inte allt för bra lön, men va fan... jag har kul på jobbet och jag klarar mig fint på min kommunlön.

Idag har jag upptäckt bon iver( det tog ju ett tag, men bättre sent än aldrig!) och köpt en solhatt som var trasig så den ska jag byta imorgon. Jag mår så bra nu! Det gör inget att det inte är jättevarmt, jag går i shorts och linne i alla fall. Och jag trivs med här och nu. Det är inte ofta ska ni veta, jag brukar vanligtvis känna mig som ett pussel som nån har spritt ut över hela världen men just nu är jag nöjd med de bitar som finns här.

Nu vill jag göra musik.
Hejdå

Solen har lyst från en klarblå himmel hela dagen och jag har legat ute i bikini och skrivit klart en novell till engelskan, så nu är det bara tre saker kvar att lämna in. Två saker den här veckan. Och jag har nationellt prov i spanska imorgon, fast preteritum, imperfekt och konjunktiv är mest en röra. Förstår inte hur jag ska lyckas med det provet. Jag har för höga krav på mig själv.

Men det har i alla fall varit en underbart härlig dag och jag börjar känna att det inte är så långt kvar tills det här är slut. Om två veckor är jag på den bästa platsen på jorden. Jag lovar. Jag hoppas verkligen att det är så här soligt och härligt då också.

Jag vill liksom ingenting. Utom att det ska bli lov.

Kort dag och jag borde göra de fyra sista uppgifterna i tvåan, men min vana trogen skjuter jag nog upp det till nästa vecka, det är ju trots allt inte förrän då de måste vara inne...

Istället ägnar jag dagen åt att öva cello (hittills en timme, men det lär bli mer), klippa och slinga håret och göra en skiss på en klänning som jag ska sy. Jag har verkligen sett världens snyggaste klänning men den var alldeles för dyr så jag har helt seriöst bestämt mig för att sy en liknande. Jag hade syslöjd i sjuan senast, och det var väl inte min största talang men nån utmaning måste man ju ha. Planen är att den ska vara klar till skolavslutningen och där blev plötsligt utmaningen SÅHÄR mycket större.

Annars är livet skönt. Eller kommer i alla fall bli så fort jag är klar med det sista.

Det regnar, men solen skiner ändå. Och igår åt jag glass i solen med mina vänner. Och jag har köpt ett par jeansshorts. Och två av tre lektioner idag har jag haft utomhus.

Känner vi oss taggade för sommar kanske?

Något av det bästa just nu: Ocean, John Butler





Stort, lätt, tyst, fritt
Vackra färger och skummande vågor
att flyta ovanpå eller inuti, under
Att flyga fram över på en båt med vita segel
Glittrande droppar på huden som lämnar stelt salt





Jag längtar till havet
När jag är färdig med skolan om ett år, då ska jag resa till havet och lära mig dyka
Gå på botten och se ytan underifrån

Ge mig flätor i håret och solvarm hud
Sena kvällar på träbryggor och engångsgrill i sanden
Låt mig vakna till tonerna av en vals som någon vän har skrivit medan jag sov
Håll om mig med starka armar och kyss mig med jordgubbssmak i munnen

Min vän skickade precis en låt till mig som vi ska repa in. Jag blev så lycklig, den är verkligen hur fin som helst och får mig att tänka på tidiga sommarmorgnar på en filt i gräset. Eller sommarkvällar i armarna på någon man tycker om.

Och det är maj. Om någon har missat det. Vi slutar skolan om en månad, och då kommer stressen vara över, då kommer vi ha tid för vrandra, då kommer alla sommarmorgonar och sommarkvällar som jag drömmer om när jag hör den där låten.

Jag såg dokumentären om vargjakten. Blev rädd. På riktigt.

Skriver en novell till skolan. Det är ändå en helt okej uppgift om man jämför med det jag har ägnat mig åt de andra kvällarna/nätterna de senaste veckorna. Jag önskar bara att jag kunde sitta på en sommaräng med en skrivmaskin istället.

Annars är det bra. Eller bättre i alla fall, tror jag. Det känns som att livet är på väg tillbaka nu. Jag har börjat skriva hälsodagbok också (ännu en läxa), och jag vill så gärna att det ska ge något. Måste tänka positivt. Måste plugga varje dag så jag inte stressar ihjäl mig. Måste börja träna och äta ordentligt.

Jag tror jag ska träna nu.
Kram

Om inte allt hände på samma gång, och om man kunde tyda sina känslor, och om livet vore lite mindre komplicerat - då skulle allt vara så himla bra!

Just nu uppfylls inget av de kraven så jag känner väl att allt inte är på topp helt enkelt.
Jag skulle behöva sånt här nu:









Frihet liksom.

Och när nån erbjuder mig det en stund, när nån är omtänksam, om någon säger att den bryr sig då gråter jag.
Va? Borde jag inte bli lycklig? Säga tack så mycket, det var snällt.
Jag blir tacksam, verkligen, men jag känner mig som en riktigt jävla dålig människa som inte kan ta hand om mig själv och äsch, jag vet inte. Men jag gråter i alla fall floder när folk är snälla mot mig, och jag får skuldkänslor för det.

Det är väl spurten. Det är spurt på allt den här tiden på året.
Nu ska jag spurta mot att bli mitt vanliga glada jag. Jag saknar det.

Kram

Imorse när jag vaknade var jag jätteglad, och jättetrött, men jag hade finaste planen om varm choklad till frukost och sen jeansjacka och cykel till skolan. Sen såg jag att det snöade ute. Liksom, va? Okej aprilväder, jag fattar, men det var väl ändå lite extremt?

Den här veckan önskar jag att jag var utomlands och inte kunde flyga hem. Lite äventyr och semester hade inte skadat.

Jag har en liten dröm.



Någon gång vill jag svara i telefonen och höra den sången sjungas för bara mig.

Jag är hemma igen! Förkyld till tusen och med skolarbete (och annat arbete med för den delen) upp till öronen, men med en solbränna i ansiktet som ser rätt kul ut och i alla fall lite mer tränade ben. Har varit galet motiverad att börja träna hela veckan, men såklart får det vänta en vecka eller så eftersom jag blev sjuk.

Nu måste jag skriva två tal och en uppsats. KUL! Men jag jobbar på att bli klar fort så jag kan njuta av våren i slutet av veckan.

Jo men det låter ju bättre än långfredagen. Jag är inte så sugen på att ha det långtråkigt idag. Bra där engelskan!

Mina händer är sådär genomskinliga och kalla.
Du var så rädd att jag skulle tyna bort.
Det kanske händer nu.
Hon tycker det är vackert.
(Men vad ska det bli av dig? Vad ska det bli av dig? Vad ska det bli av dig?)
Och när du ser på mig finns jag inte. Syns jag inte. Känner du inte längre min lukt eller mina andetag, men dom kanske har rätt, andetagen kanske snart går genom ryggen på mig.
Det känns liksom inte så omöjligt längre.
Jag skulle kunna, om jag ville, om det behövdes.
Om det behövdes.
Det fanns inte ens i mitt huvud förut.
Före alla orden var det inte ens en fråga, inte ens en liten vindpust av viskning fastän alla andra stormade över mitt huvud.
Nu konstaterar jag, känner jag, mer än anar att det finns en liten sanning i allt det där.
Varför inte göra en stor sanning av det, när jag kan?
(Vad ska det bli av mig?)

Nej. Dansa till Laleh hela natten, dröm om att kyssa pojkar och göm dig bakom fina klänningar, men TYNA INTE BORT, för det är fel och du är rätt.
Men syns jag om jag inte är genomskinlig?
Om du inte behöver vara rädd?
Jag kanske fortfarande behöver dig och det kanske inte räcker att lyssna på Bjurö klubb när jag behöver tröstas för det är så mycket mer jag behöver.
Behöver som i glas.
Behöver som i armar och ben.
Behöver som i dubbeltydighet och om någon förstår så behöver jag det med.

Jag glömmer det hela tiden. Borde länka efter varje inlägg med bilder i, men här: www.weheartit.com