Hemlighet #2



februari klingar finare än det känns
och varje dag är längre ifrån
än dagen innan

men ibland kan jag känna
lukten av din parfym
värmen och tryggheten
och styrkan
i din blick och i din famn

de stunderna
(och alltid)
undrar jag om du någon gång ibland
tänker på mig utan bortvänd blick
minns hur det var att säga mitt namn
hur det var när vi kunde röra varandra

jag tror du fortfarande läser mig
men jag har svårt att tyda dina ögon
(du vet att jag inte ser dem)
jag vet inte om du saknar mig längre

Jag drömde att jag peircade snakebite och ringde till saddam hussein

Jag är så trött. Har haft en väldigt bra helg, men utan sömn. Och jag får inte slappna av förrän på onsdag kväll. Jag har lovat andra att hjälpa till med projektarbete, och jag har lovat mig själv att plugga till allt jag inte har gjort innan lovet. Men på onsdag blir det äntligen lite miljöombyte som jag har längtat efter så länge! Skidåkning i trysil blir pöööörfect.


Jorden runt

Let's take a train to anywere, cause I wanna feel the wind in my hair with you.



En enda lektion idag. 35 minuter.
Lyssna på fina sånger.
Åka in till stan med fin vän.
Inhandla armband och cremer.
Ha cellolektion.
Lov!

Och snart får det faktiskt bli ändring på omgivningen.
Jag vill befinna mig någon annan stans.

Men eftersom jag är hemma kan jag ju passa på att vara hemma ordentligt. Ikväll blir det bad och ansiktsmask. Fairtradechoklad och nån mysig film.

Kram




Vallmo

Jag har varit sjuk ett par dagar nu, men efter mer fruktsallad än någonsin och avslappning istället för matteplugg är jag pepp på livet igen. Jag var faktiskt och gjorde matteprov idag trots huvudvärk, och frukt kanske faktisk är en bra uppladdning för det kändes riktigt bra.

Och vädret är vackert, det är lov nästa vecka, fest i helgen, och imorgon består min skoldag mest av ett långt hål. Då ska jag promenera till stan och titta på vårkläder och njuta av livet!





Och så lite vallmo och ängar på det
Puss på världen!

Hemlighet #1

Jag har skrivit en halv bok full med dikter om dig.

En orangefärgad dag

Det bor så många drömmar i mig.







Du är en av dom.

Saker jag tycker om

* Att gå och lägga sig nyduschad i en nybäddad säng med rena, lite sträva lakan.
* Att komma hem från en lång dag och göra te i en fin kopp och slappna av.
* Att se Marcus Hellner och Anders Södergren hjälpa Johan Olsson i OS.( Jag blev aldeles lycklig i hjärtat när jag såg hur dom bromsade hela fältet för honom, och Per Elofsson grät och ojoj).
* Att kramas.
* Att klä på mig många lager när jag går till skolan och bli pigg av snön och rosig om kinderna.
* Att känna att det finns så mycket jag tycker om.

( När jag var liten ville jag bli pilot så att jag skulle få flyga oftare)

Nu har jag fåglar på min blogg! Hurra för det! Sen ska jag väl göra en ny header också, fast jag tycker så fasligt mycket om bokmärket på den jag har, men jag tycker inte färgerna passar ihop...

Jaja. Ikväll ska jag vara hemma och vila för imorgon och på lördag är det full rulle liksom.

( Förresten älskar jag fortfarande att flyga, men mitt miljöväns-jag får alltid så dåligt samvete för att det tycker jag flyger för ofta.) 

kram

Hjärtat

Jag följer os om kvällarna nu. Sitter med min fruktsallad med kokos och ser när dom åker skidor och skridskor och tycker att det är så skönt att sitta och titta på. Avslappnande liksom. Det känns som att jag behöver ta varje chans jag kan att slappna av nu.

Därför har jag dansat afrikansk dans idag. Och därför ska jag ta lång tid på mig imorgon innan jag börjar skolan klockan tio. Göra lyxfredagsfrukost och peppa sista dagen innan helg.

Tänker nog göra allvar av min plan imorgon också. Den går ut på att öva jättemycket så att jag blir jätteduktig och kan komma in på vilken skola jag vill. Sen ska jag börja träna och få en stark och snygg kropp som klarar av övningen. Och båda dom här sakerna tillsammans ska väl kunna göra mig litegrann mer attraktiv i alla fall. Så att han jag har stängt in i mitt hjärta förstår att det är där han vill vara.

 


The way I am

Idag har vi haft spelning med vårat lilla band. Det var fint, och lite stressigt för vi hade inte ljud förrän fem minuter innan det var dags. Hej och hå ingen soundcheck och ingen låtlista, men jag gillar att vi är så spontana. Improviserar stämmor och testar nya saker.

Idag spelade jag elbas och munspel.
För att vi ville ha med det.
Det har jag aldrig gjort förut
men det var kul!
Kanske skulle bli basist?

Snö

Tittar på skidskytte. Jag är nog bland de osportigaste jag vet, men skidor är ju hur mysigt som helst att slötitta på (särskillt om det är till frukost).

En del ser ut som att de redan är på väg när de skjuter sista skottet. De är någon annan stans i tankarna och så bommar de. Man kan inte vara någon annan stans om det ska gå bra med det man gör nu. Det behöver jag tänka på lite oftare tror jag.

Kram


Ensemble c'est tout

Tillsammans är man mindre ensam.

Jag skulle vilja cykla genom tidig vår med dig.
Sitta i ditt kök och äta frukost.
Ta med dig till grillkvällar med mina vänner.
Somna i din famn.



Sen kanske man skulle ha ett par får att gosa med, men jag har hört att dom luktar.

Alla hjärtan

slår så fort.

Idag känns mest som en skön söndag. Jag har spelat massa musik och ätit choklad. Ska skriva svenska C. Men jag tänker inte så mycket på att det är alla hjärtans dag. Det borde jag göra för jag har så många som betyder mycket för mitt lilla hjärta. Ingen romantisk pojkvän dock, och alltså inte så romantisk dag.

Men jag har underbara vänner och en underbar familj och den här helgen har verkligen visat det. Jag kan spara det romantiska ett litet tag, för just nu har jag så mycket annat.

(obs. det där betydde inte att jag inte längtar efter en pojkvän ibland, bara att jag inte gör det just idag.)

Nu måste jag hitta på något fint sätt att uppvakta min familj så att dom förstår att jag älskar dom, jag visar det för sällan.

kram

Ethno

Det är blå himmel ute och solen har skinit hela dagen och värmt mig lite i nacken! Jag älskar solen!

Jag såg en lapp om ethno-lägret i rättvik när jag hade lektion förut och blev jättesugen på att åka dit, men jag vet inte om jag vågar. Någon gång ska jag dit, det har jag bestämt, men jag kanske ska vänta ett par år. Gränsen är 17-25 så jag har ju tid på mig och det vore så jobbigt att komma dit och inte vara tillräckligt bra.

(För er som inte vet så är ethno ett läger där folkmusiker från hela världen samlas och spelar tillsammans och lär varandra låtar. Alla som har varit med verkar älska det.)

Jag kanske väntar nåt år, men jag SKA dit!

Ps.

Min mormor ser på tv på nedervåningen på så hög volym att basen känns lite i magen när det kommer reklam. Det är lite störande. Jag tycker hon borde börja använda sin hörapparat. Men hon är min mormor och jag älskar henne även när hon avbryter mitt i samtal eller väcker mig mitt i natten eller behöver hjälp varje gång hon ska använda mikron.

Hon flyttar hem imorgon.

Is

Det är så halkigt att man nästan inte kan stå still. Och just nu känns det som att jag halkar lite överallt i livet, inte bara på gatorna utomhus om ni förstår. (Lite väl djupt där men men...) Om det ska fortsätta vara såhär kan det hända att jag gör en filmgrej och halkar rakt i armarna på en fin kille. Det skulle jag tycka om.

Så jag kanske helt enkelt ska ge mig ut och halka istället för att sitta i tryggheten i min fåtölj och äta fruktsallad. Det lär ju inte ramla in så många fina killar genom mitt fönster liksom.

Jag överlever. På riktigt. Även det jobbiga tar slut. Det är skönt, och det har jag insett nu tror jag. Imorgon ska jag fira det med sovmorgon och cellolektion och mys hos min nästan-18-åring.

Allt vad du vill så får du

Jag drömmer om en egen lägenhet. En som doftar mig och ser ut precis som jag vill. Där jag kan ha alla instrument i vardagsrummet och öva öva öva, och där jag kan baka bröd i ett kök med schackrutigt golv och kökssoffa. Där jag spelar in med vårsolen lysande in genom skira gardiner. Och jag ska måla fåglar på väggarna. Ha vackra temuggar och glas.







Men det får vänta lite. Jag måste plugga nu. Den här veckan får drömmar bara plats på nätterna.

Jag vill flyga som en fågel till andra sidan jorden

Idag har jag pluggat mer än jag gjort på hur länge som helst, och jag har ändå långt ifrån allt klart som jag borde göra.

Jag vill berätta om en vän som har varit frånvarande i mer än ett år nu, men som ändå är mer närvarande än de jag umgås med varje dag. Men jag hinner inte ta hela historien nu så det får vänta. Mer plugg för att begrava tankarna på att idag var ännu en frånvarande dag. Han vägrar att se på mig.

Smäll i dörrar.

Jazz

Stressen ekar genom hela huvudet. Men det känns bra, utom att jag inte hinner vara med mina vänner så mycket som jag vill. Och bara för det bestämde jag mig för att lägga till en 50p-kurs på måndagseftermiddagen så att jag slutar fyra timmar senare än förut. Känns ambitiöst.

Just nu vill jag bara att han ska se mig. Och röra mig.

Lila

Hon gav mig en blomma i plast för att den aldrig kan vissna, och det kan inte vår vänskap heller. Det var det finaste på länge!

Och det hänger fåglar i mitt tak och jag har tänt ett ljus och lyssnar på ny musik.

Det är fredag imorgon. På riktigt. Och det ska bli så skönt med helg! Då ska jag hinna softa med mina vänner och spela in lite.


Jeudi

Insåg precis att jag döpte mitt onsdagsinlägg till fredag. Men jaja, det var två år sen jag läste franska och dessutom låter mercredi så hårt.

Idag slutade jag halv ett. Började halv tio. Det är en lagom tid att börja på torsdagar, och från och med imorgon börjar jag tio i tio på fredagar. Då ska jag göra scones till frukost tror jag.

Just nu tillverkar jag armband av nån sorts knappar som man ska sätta fast på papper. Lyssnar på Shiver med Coldplay. Låter aktivt bli att plugga. Vet att jag kommer ångra det imorgon och kanske ikväll, men just nu är det så skönt.

kram

Vendredi

Mitten av veckan och det snöar fortfarande. Det är verkligen en vit vinter i år och det är så härligt! Men jag längtar ändå bort, som jag alltid gör, och snön liksom dämpar allt som är.

Idag har jag skrivit en sång. Eller i alla fall början på en, jag är inte klar med texten och hela formen än. Och jag vill att han ska höra den. Han som den är till. Han som ingen vet eller förstår. Han som var så nära och sen plötsligt blev längre bort än stjärnorna, även när han står en halvmeter ifrån mig.

Jag vill fortfarande räkna mig som hans vän. Men kan jag det? Kan det bli lite mer som vanligt? Kan vi kanske börja hälsa på varandra såhär efter mer än ett år? Jag menar när vi inte är tvingade till det. Och när våra blickar möts så är det som att vi båda vet att vi känner likadant. Han har samma frågor i sin blick som jag har.


Warm whispers

Elva dagar till alla hjärtans dag. Och mitt hjärta behöver verkligen en dag!

En gång när jag var på konsert med Sofia Karlsson berättade hon om hur hjärtat bygger skyddande skal efter besvikelser eller annat som gör ont. Att det blir som en lök. Och då behöver man någon som kan skala av det lite. Så att det där längst in blir synligt igen. Jag kände bara att det var så himla sant.

Kram

RSS 2.0