Nyår!
Och jag
* har haft ett bra år, om man tänker efter.
* har ganska höga förväntningar på att 2011 kan bli ännu bättre.
* vill egentligen vara någon annan stans ikväll, så jag har varit opepp ända tills nu.
* vet inte vad jag ska ha på mig, kanske kommer se jättefransk ut och ha längre kjol än jag brukar, eller jeans, fast dresscoden är klänning.
* har målat naglarna mörkblå och kan inte bestämma mig för om det är fint eller om jag ser utklädd ut.
* funderar på om man kan använda bodybutter istället för parfym.
* ska peppa med indisk musik nu.
* hoppas på ett samtal från honom ikväll.
* men tänker inte bli besviken om han inte ringer, tänker dansa hela natten och kanske våga ringa själv.
* längtar efter 2011 nu, ska minsann gå och prova kläder.
Wish upon a star
Jag har verkligen pratat med honom! Och han har sagt att han vill träffa mig! Och jag går som i en dröm och vet inte om jag ska tro på något av det som händer. För det händer mer saker. Jag är inte van vid den här uppmärksamheten, och jag vill inte ha den i såhär koncentrerat format om den inte kommer från honom.
Att jag ens får lite uppmärksamhet från honom är så overkligt att jag börjar fundera på om alla mina önskningar faktiskt slår in nu. Alla gånger jag letat på himlen efter fallande stjärnor. Det kan inte vara sant att det här inte bara pågår i mitt huvud! Det är alltid bara i mitt huvud.
Jag förstår ingenting mer än att mina tankar driver iväg till honom hela tiden, och jag vill inget hellre än att vara nära honom och jag kommer inte närmre av att bli sjuk varje gång jag pratar med honom.
Utkast: Dec. 28, 2010
Jag känner mig febrig, darrig, matt och det gör lite ont i hjärtat. Jag pratar med honom nu och det gör mig sjuk tror jag. Det är inte en normal reaktion i alla fall. Det är konstigt hur jag önskade efter att vi träffades att han hade lagt märke till mig åtminståne så att han kom ihåg mig en dag eller två
Nu tändas tusen lucialjus
och jag sjunger för alla som behöver vitklädda människor till morgonkaffet eller kvällskaffet eller mitt-på-dagenkaffet eller shoppingrundan eller julfesten. Det är mysigt att gå upp många timmar innan jag brukar, känna värmen i ansiktet av alla levande ljus och alla blickar, känna strävheten i halsen av tidiga mornar och höga toner. På ett sätt är det mysigt att springa i vitt linne på stan och med minuters marginal hinna till nästa tåg, och nästa och nästa. Det är nog vanan i det som gör det mysigt, det har ju blivit tradition nu att stressa på lucia, det är min åttonde vinter och kanske den sista så jag får väl njuta av det som förut bara kändes vuxet och ansvarsfullt. Nu har jag ju tyvärr en hel del annat att stressa med, men luciastressen är i alla fall under en begränsad period.
