synkoper

Vad jag vill nu är att ro ut helt själv på sjön, gå iland på en ö där klipporna är släta och där ingen annan är, äta jordgubbar och läsa i en bra bok hela dagen. Kanske skriva några rader om hur det känns. Men nej. Det är ju is på hela jävla sjön.

Vad jag vill är att allt ska bli bra. Att ingen av oss ska behöva må dåligt. Men jag kan inte bara släppa taget, jag måste få fortsätta hoppas ett litet tag till, trots att det gör ont. För när hoppet tar slut kommer jag förlora en del, och jag har inte råd med det nu.