synkoper

Min plats var på trasmattan på köksgolvet och i handen höll jag ett glas med röda läppavtryck. Huset var en karusell men jag var inte rädd, skrattet bara bubblade ur mig och i ett svagt ögonblick tryckte jag mina stela armband över armbågen. Det var så himla snyggt! (Att jag inte kunde få av mig dem sen har inte med saken att göra.)

På bussen hem träffade jag killar som tyckte jag var lik Veronica Maggio. "Du känns liksom som en såndär independent woman". Fin kväll. Fin natt.